Det är många gånger jag slagits av hur Arbetsförmedlingen mer eller mindre tvingar in människor i allehanda åtgärder som allt för ofta inte leder någonstans mer än till fortsatt arbetslöshet och ett slöseri med resurser. Att man i teorin har rätt att säga nej men i praktiken inte kan göra så då man är beroende av diverse bidrag.
Jag säger inte att man inte ska delta i något eller göra något för de bidrag man får men när alla klumpas ihop i liknande åtgärder oavsett bakgrund, mål osv? Att man efterfrågar en viss typ av stöd men får ett annat och överhuvudtaget inte får säga emot?
Det är självklart så att dessa ”peka med hela handen” strategier bara får människor att må ännu sämre och bara känna sig tvingade att delta för att få sina bidrag och då är ju hela vitsen med arbetsfrämjande åtgärder borta.
Man önskar att man kollektivt kunde gå ut och protestera, att bara vägra delta i fler CV-kurser eller vad det nu handlar om när man redan svart på vitt sett att det är helt andra former av stöd som behövs.
Är du också intvingad i åtgärder?
VI VILL HA JOBB NU 
Åtgärder har jag sett en stor del av. I och med att jag befinner mig i sysselsättningfasen (Mer känd som Fas3) så kan man väl säga att jag befinner mig i en åtgärd, eftersom den har samma syfte som andra åtgärder: Den arbetslöse måste sysselsättas till varje pris.
Det enda syftet med åtgärder är att förbättra statistiken. Man vill inte behöva föra in i statistiken att man har x antal arbetslösa som går utan någonting att göra. Särskilt kring starten av sommaren verkar handläggarna få frossa, då blir det viktigare än någonsin att sysselsätta den arbetslöse. Inte kan han/hon få gå utan sysselsättning på sommaren? Det är helt otänkbart.
Ibland kan en handläggare också få för sig att skriva in den arbetslöse i en åtgärd fastän handlingsplanen säger annorlunda. Jag var en gång inne på besök hos min handläggare för att få information om studier. Han rådde mig då att gå ned och prata med handledarna på ett åtgärdsprogram, och vips så var jag inskriven på programmet utan att det ens hade diskuterats. Det blev ett himla liv som slutade med att han anmälde mig till A-kassan för att jag inte tänkte gå det och jag i min tur protesterade och förklarade att det inte stod något om att starta programmet i min handlingsplan utan jag var där för information om kurser. Tråkigt nog så har ju alltid A-kassan gått på Arbetsförmedlingens riktlinjer och det hade nog inte spelat någon roll vad jag skrivit, det blev reducering av A-kassan med 25% i ett par månaders tid likväl.
Det var långt ifrån första gången jag vägrade att starta ett åtgärdsprogram. En annan gång så hade jag och handläggarna på Arbetsförmedlingen kommit överens om att jag skulle gå på praktik för att förbättra möjligheterna att komma ut i arbetslivet. Jag tänkte mig en praktik ute på något företag där jag deltog i den ordinarie verksamheten, medan handläggarna tyckte att skyddad verksamhet var det bästa. De tyckte på fullaste allvar att det var mest lämpligt för mig att sitta tillsammans med folk med funktionsnedsättningar och plocka ned små metallbitar i påsar som sedan skulle skickas vidare till en monteringsfirma. Jag skulle bli knäpp på en vecka och inte tusan skulle det förbättra mina möjligheter att få jobb. Återigen blev det 25% reducering av A-kassan och inte heller den här gången fick mina redogörelser för varför jag vägrade att starta något gehör.
Jag har aldrig kommit till Arbetsförmedlingens möten utan en bestämd plan på hur jag ska gå vidare utan har alltid varit väldigt aktiv i mitt jobbsökande. Det som har varit mitt största hinder genom åren har faktiskt varit Arbetsförmedlingen själva och deras åtgärdsprogram då det plötsligt varit viktigare att jag suttit 6 timmar om dagen tillsammans med en massa sura deltagare och ska lära mig att tänka positivt. Arbetssökande är att göra PR för sig själv, och det blir aldrig bra PR om ens CV är fyllt av en massa åtgärder. Särskilt inte eftersom lokala arbetsgivare faktiskt är ganska så medvetna om dessa åtgärdsprogram som blir som ett rött skynke.
Patrik: Ja, det är ju sanslöst att man ska få ekonomiska repressalier om man inte fullföljer alla anvisningar istället för att alternativ ska kunna diskuteras. Jag undrar hur de gör om man inte har A-kassa utan istället har försörjningsstöd med aktivitetsstöd. Det är ju många som inte har A-kassa men ändå måste befinna sig i diverse åtgärder.
Jag skulle aldrig skriva in åtgärder i mitt CV, inte om det handlar om förvaring av olika slag. Däremot kan man ju skriva in praktik även om själva platsen tagits fram av AF så länge det handlar om vanliga arbetsuppgifter och inte att packa skruv och annat.
Befinner man sig i Jobb- och utvecklingsgarantin så sker inga ekonomiska repressalier vad jag märkt. Jag har en bekant som blivit sparkad från flera åtgärder därför att han misskött dem så kraftigt och konstigt nog så har inget skett.
Regeringen verkar dock tycka att det är dags att ändra på det för de har lagt in ett förslag om att man ska kunna få ersättningen indragen såvida man inte söker jobb aktivt. Det kommer ju knappast förbättra situationen utan många kommer att söka jobb som de inte har möjlighet att få bara för att få sin ersättning. Det är slöseri med tid och resurser både för den arbetssökande och för arbetsgivarna. Någon gång måste man från högre ort inse att felet inte ligger i att folk inte vill söka jobb, utan att det är arbetsbrist. En ansökan leder inte per automatik till jobb. Särskilt inte idag när kraven är så höga och de långtidsarbetslösa ofta saknar både kompetens och erfarenhet som är vad som krävs.
Patrik: Ja, det låter ju märkligt. Det skulle ju innebära att man bara kan vägra delta och ändå få sin ersättning och då skulle det nog vara väldigt få inom t ex Fas 3 som faktiskt deltog i en åtgärd frivilligt. Man söker ju hela tiden jobb så om det vore det enda kravet så skulle man ju lätt bara kunna vägra att delta fram tills att man får en åtgärd som verkligen gagnar en och leder framåt.
Är detta några vedertagna regler du känner till som säger att man kan göra så?
Det verkar skilja sig väldigt mycket mellan olika kontor. På vårt kontor verkar det vara väldigt slapp mentalitet där folk kommer undan bara de hör av sig var fjärde vecka, medan andra kontor ställer väldigt höga krav.
Vill mest tacka för att du bloggar:-). Har just blivit arbetslös (igen) och det känns ensamt och hopplöst i denna konjunktur. Förra vändan var det ändå enklare. Då kunde jag tjata till mig att få träffa bemanningsföretagen och göra spontanansökningar. Nu är arbetsgivarna så trötta på drevet av alla sökande att det bara är kontakter som funkar nu. Hopplöst för mig med andra ord för klarar inte jaga på gamla bekanta – vet redan hur jobbigt folk tycker det är med behövande krävande arbetslösa som blivit utslängda.
JA jag har varit del av åtgärd vid min förra arbetslöshet. Var riktigt hemskt. Tycker verkligen det är helt fel att jag ska avskrivas från arbetslösstatistiken när jag sitter vid min mest meninslösa arbetslösa tid jag kan ha. Detta borde något parti ta upp som krav att ändra – då röstar jag på dem:-). Jobb saknas. Industrin är borta. Skaffa hit lite mer tillverkning och fabriker så vi svenskar kan få jobb. Går faktiskt inte ens att få hemtjänstvikariat på timmar i den stad jag bor. Är krig om alla jobb. För många människor finns för för få behov. De jobb som finns att söka för kommunen har ofta som krav att du ska vara ung (de betalar mindre i arbetsgivaravgift då). Sedan konkurrerar man med alla som redan har jobb. Men fortsätter söka. Är mitt jobb. Men blir alltid lika ledsen över tystnaden – eller nej-mejlet. Varför utbilda sig…jag har läst massor mer än man får. Gav ingenting. Önskar jag hade struntat i det och stannat på samma arbetsplats jag extraknäckte på som ung.
Frida: Välkommen till bloggen. Roligt att höra att du uppskattar bloggen. Ja, mycket handlar ju om kontakter tyvärr, själv har jag pluggat länge och har därför inte så mycket arbetslivserfarenhet. Sen handlar det ju helt om var man jobbat eller haft praktik, i mitt fall så finns det inte så många användbara referenser då det inte fungerat så bra på de ställen jag varit.
Om du jobbat ett tag, finns det någon du kan ta kontakt med igen? Förstår om du redan provat detta.
Att få nej är ju verkligen nedslående. Själv har jag dragit ner på sökandet just av denna anledning, man vill inte varje dag få höra att ett jobb är tillsatt av en bättre sökande. Du kanske har studiemedel kvar och kan läsa nåt kortare mest för att få en mer meningsfull vardag?
Jobbet där du extraknäckte, är det en plats du skulle kunna ringa till igen?
Ja, att arbetsgivarna verkar ha tröttnat på drevet av alla sökanden, som du beskrev det som, är verkligen en sanning. Jag hittade i fredags ett jobb på en godisbutik i Svågertorp i Malmö som skulle ha passat mig. Men för att söka det jobbet så var du tvungen att gå in till dem och lämna över ditt CV personligen. De tog inte emot ansökningar via mejl, telefon eller brev. Bara personligen.
Som arbetssökande har du som krav på att du ska söka alla jobb som du känner att du kan klara, oavsett om de finns i Skanör eller Haparanda och du själv bor i Finspång. Följer du inte de kraven så finns alltid en risk att du anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande och så dras ersättningen in. Vi sitter i ett skruvstäd helt enkelt.
Då borde ju rimligtvis arbetsgivarna anpassa sig till de arbetsmarknadens regler och ta emot sökande från hela landet, men som annonsen jag nämnde ovan tydligt anger så vill de inte göra det. Sökande från andra orter är bara till besvär. Det är inte säkert att de kan ordna boende eller att de känner sig hemma i den nya orten och flyttar tillbaka igen. Då tar man hellre en sökande som redan finns på plats och så kan denne börja igår redan.
Jag ringde upp AF-kundtjänst med en irriterad förfrågan om en arbetsgivare verkligen får göra dessa begränsningar, och människan menade på fullaste allvar att det var ett vettigt krav ifrån arbetsgivaren.
-De vill träffa den sökande personligen istället för att bara få in en massa CV som de ska läsa igenom.
Javisst. Men som sökande ifrån annan ort har jag inte en chans att söka de jobben som jag är piskad att söka enligt arbetsmarknadens regler. Det går ju inte heller att få respenning från Arbetsförmedlingen för att åka ned till Malmö och lämna in den här CV:n eftersom det inte är någon kallelse till intervju.
Man frågar sig hur vi ska lösa arbetslösheten när arbetsgivarna inte ens verkar vara intresserade av att ta in de sökande.
Patrik: Ja, det är verkligen ingen rimlighet i vad AF kräver, de verkar leva i sin egen lilla värld och skapa egna regler som inte fungerar i praktiken. Hur löste det sig med jobbet i Skåne, slapp du söka det?
Ofta kan man ju bara skicka in ansökningar på rutin på jobb som man vet att man ändå inte kan få men vissa AF, kanske beror det på att du är i Fas 3, verkar vara extremt hårda på det att man ska söka över hela landet. De ser inte till verkligheten och att arbetsgivare faktiskt har sista ordet, inte AF och deras regler som bara stressar och gör livet än mer surt för de arbetslösa.
Nej, jag behövde inte söka det jobbet. Arbetsförmedlingen talar aldrig om för mig vilka jobb jag ska söka utan de överlämnar allt till mig att sköta själv. De vet att med ett snitt på 60 ansökningar i månaden så behöver de inte jaga mig med blåslampa som de kanske gör med andra.
Min handläggare berättade att AF inte kan bevilja respenning för den sorten av resor eftersom det handlar om en ansökning och inte intervju. Dessutom påpekade hon att det handlade om en timanställning vilket inte heller skulle ge mig rätt till flyttbidrag. Man kan därmed säga att hon indirekt avrådde mig från att söka det jobbet.
Jag tycker faktiskt att det är lite lustigt hur det skiljer sig mellan olika förmedlingar. Jag vet inte vilken förmedling du tillhör, men det verkar som om de är mindre för att ligga på om sökningar över hela landet i den kungliga hufvudstaden än i resten av landet. Kanske beror det på att det finns så många jobb i Stockholm att de inte behöver deportera iväg sina arbetssökande. Här i Östergötland är det dock ganska så fattigt och då är det en fördel om man är villig att söka.sig till annan ort. Men då måste förstås arbetsgivarna vara intresserade av det och det är som sagt en helt annan femma.
Jag är just nu inne i en period då jag har jobbcoach 2 halvdagar i veckan. Men jag tycker faktiskt att jag har hamnat på ett bra ställe med bra jobbcoacher(även om det mesta är upp till mig och fixa). När jag började programmet med jobbcoach hade jag 6 veckor, och det var 6 väldigt långa veckor. Men jag tycker faktiskt att jag har fått ut något positivt av att gå hos jobbcoach. Men tycker det är dumt att vi som är arbetslösa tvingas ut i åtgärder som vi egentligen inte vill bara för att vi ska göra något.
Tackar för den här bloggen 🙂 intressant att läsa och delge. Jag vet inte ens om jag har rätt till A kassa efter juni då jag avslutar min utbildning. Skrev och frågade min a kassa men så klart kunde de inte svara trots att jag beskrev i minsta detalj hur allt låg till. Har haft jobbcoach som slutade med att jag började på ett ställe där jag inte ville vara vilket ledde till att jag blev j**ligt deprimerad och sjukskriven.